1Sedermera blef min ande dold, uppstigande i himlarne. Jag såg de heliga änglarnes söner trampande på lågande eld, hvilkas kläder och mantlar voro hvita och hvilkas ansigten voro genomskinliga såsom kristall.
2Jag såg två strömar, af eld glimmande liksom hyacint. Då föll jag på mitt ansigte inför Andarnes Herre.
3Och Michael, en af ärkeänglarne, tog mig vid högra handen, uppreste mig och förde mig ut dit, hvarest all hemlighet af nåd och rättfärdighet var.
4Han visade mig alla dolda ting uti himmelens yttersta trakter, alla rummen för stjernorna och deras sken, hvarifrån de utgått inför de heligas ansigten.
5Och han dolde Enochs ande i himlarnes himmel. Der såg jag i midten af detta ljus en byggnad uppsatt med stenar af is. Och i midten af dessa stenar en dallring af brinnande eld.
6Min ande såg rundt omkring kretsen af denna lågande boning, vid en af dess yttersta gränser, att der runno strömmar af brinnande eld, hvilka omgåfvo den.
7Då inneslöts den af Cherubim, Seraphim och Ophanim; desse äro de, som aldrig sofva, utan bevaka hans herrlighets thron.
8Och jag såg otaliga änglar, tusende sinom tusende och myriaders myriader, som stodo omkring denna boning. Michael, Raphael, Gabriel, Phanuel och de helige änglar, som voro i himlarne ofvanefter, gingo ut och in deri.
9Michael, Raphael och Gabriel gingo ut af denna byggnad, och otaliga heliga änglar.
10Med dem var den Gamle af dagar, hvars hufvud var hvitt såsom ull och rent, och hans mantel var obeskriflig.
11Då föll jag på mitt ansigte, emedan allt mitt kött blef upplöst och min ande blef förändrad. Jag ropade med hög röst, med en mäktig ande, välsignande, prisande och upphöjande.
12Och dessa välsignelser, hvilka utgingo från min mun, blefvo väl emottagna inför den Gamle af dagar.
13Den Gamle af dagar kom med Michael och Gabriel, Raphael och Phanuel, med tusende sinom tusende och myriaders myriader, hvilka ej kunde räknas.
14Då kom denne ängel till mig, och helsade mig med sin röst sägande: du är af menskligt ursprung, är född till rättfärdighet, och rättfärdigheten har qvarblifvit hos dig. Den Gamles af dagar rättfärdighet skall icke förskjuta dig.
15Han sade: hos dig skall han ingifva fred i den bestående verldens namn, ty derifrån har freden utgått, sedan verlden blef skapad. Och sålunda skall det hända dig i evighet.
16Alla som lefva och vandra på din rättfärdighets stig, skola icke försaka dig i evighet. Hos dig skall deras boningar blifva, hos dig deras lott, ej heller skola de skiljas från dig i evighet.
17Och sålunda skall det i lång tid gå med menniskoslägtet. Fred skall vara med de rättfärdiga, och rättrådighetens väg skola de rättfärdige följa i andarnes Herres namn från evighet till evighet.